Parkinsons sjukdom: fysisk aktivitet - en viktig del av behandlingen!

Parkinsons sjukdom är en neurologisk sjukdom som karakteriseras av rörelsefattigdom. I Sverige drabbas omkring 2000 personer per år. Oftast efter 50 års ålder, men det är inte ovanligt att drabbas redan i 30 års ålder. I Sverige finns det ungefär 18 000 personer som har diagnosen. Sjukdomen är lika vanlig hos kvinnor som hos män.

Vad är då Parkinsons sjukdom? – Jo det är en komplex nervsjukdom som påverkar ett flertal signalsystem i kroppen. Symtomen framkallas av en långsamt tilltagande brist på signalsubstansen dopamin i olika delar av hjärnan, främst i de basala ganglierna. Dopaminet finns lagrat i nervceller och mängden minskar i takt med att nervcellerna sakta bryts ner och går förlorade. Dopaminet är en viktig substans för att signalerna i hjärnan skall nå varandra.

När det blir brist på dopamin förloras en del av förmågan att starta och styra kroppsrörelser. Ju större bristen är desto mer uttalade blir symtomen. All rörlighet som styrs med viljan påverkas. De typiska huvudsymtomen är skakningar, stela muskler och långsamma rörelser. Alla har individuella symtom och sjukdomens utveckling varierar väldigt mycket från individ till individ. Sjukdomen påverkar även andra signalsystem i hjärnan som serotonin och noradrenalin.

Symtomen börjar oftast i en del av kroppen för att till slut engagera samtliga armar och ben. Rörelsefattigdomen, de långsamma rörelserna, präglar det totala rörelsemönstret. Startsvårigheter vid gång och vid riktningsändringar ses ofta och steglängden är ofta kort. Med sjukdomen inträder också en förändrad kroppshållning, med framåtböjning i bröstrygg och i höftleder och tyngdpunkten förskjuts därmed framåt. Huvudet skjuts också fram, ryggen kroknar, skulderbladen förskjuts i sidled och skuldrorna drar sig framåt och överarmarna roteras inåt. Dessa faktorer kan bidra till en ökad benägenhet för fall, samt medföra sämre syrgasutbyte och därmed ökad trötthet.

Effekterna av fysisk aktivitet!

Det går idag inte att bota sjukdomen, men symtomen går att lindras med en kombination av läkemedel och träning/rehabilitering. Fysisk aktivitet är av största vikt och ska påbörjas tidigt i sjukdomsförloppet. Rekommendationerna är allmän fysisk aktivitet som promenader, kombinerat med mer specifik fysioterapi (sjukgymnastik) och individuella träningsprogram. Den fysiska aktiviteten kan förebygga inaktivitet och rörelserädsla samt minska risken för fallskador. Träning med rak rygg är att föredra för att undvika kutighet. Därför rekommenderas gång på löpband framför cykling.

Liksom för alla individer i samhället oavsett diagnos eller inte, bidrar en allmän ökning av den fysiska aktiviteten till en förbättrad muskelfunktion och positiva effekter på bl.a. allmäntillståndet, dessutom undviks de negativa effekter som fysisk inaktivitet bidrar med.

En fysioterapeutisk (sjukgymnastisk) behandling syftar till att bibehålla och förbättra rörligheten i bål, armar och ben samt motverka trögheten i rörelsestarten. Fokus ligger även på att förbättra andningsrörelser och koordinationsförmåga, samt minska stelheten.

De senaste årens forskning på effekten av träning vid Parkinsons sjukdom har genomgående visat god effekt på symtomen. Träningen ger dessutom förbättrat humör, ökat välmående och förbättrad förmåga att kontrollera ofrivilliga rörelser.

Dans är en av träningsformerna som är särskilt effektiv. Särskilt bra är det om dansen utförs till musik, för då är det som om de blockerade nervsignalerna i hjärnan går fram trots sjukdomen.